Gobitar från Oslo.









Chicpea.bilddagboken.se

Love!
/Louise


Oslo.

Trött, sliten, varm, glad, trött.

Tack Moa, Moa, Maria, Maria, Malin, Stina och Karin för en helt fantastisk långweekend i Oslo.

Nu ska jag sova.

/Louise

Mysigheter

Helgen innehöll många härliga mysiga stunder.

Anlände till Norrpan på fredagskvällen. Jon hade lagat en god räkpasta som vi intog innan det var dags för lite bio! Narnia är för mig mycket heligt och även om jag blev besviken på första filmen så var jag tvungen att se den andra. Och hoppsan, jag blev glatt överraskad. Narnia - Prins Caspian är inte lika barnslig och töntig som Häxan och Lejonet. Dialogerna var väl sådär och en del skådespelarinsattser var väl också sådär men överlag så gillade jag hur de hade klippt filmen, fotot och självklart animeringarna. En sevärd och vacker film.

På lördagen började mitt och Jons lilla äventyr. Med lånad bil åkte vi mot sydligare breddgrader. Linköping. Bergs slussar bjöd oss på fina båtar och en skön promenad, följt av en räkmacka med kaffe. Vidare åkte vi till Ekenäs slott och fotograferade lite. Sedan irrade vi omkring i de vackra Östergötska skogarna utan att veta riktigt vart vi befann oss. Det gjorde inget, för det är väl resan och inte målet som är målet, eller hur var det nu?

Kvällen bjöd på hemmagjord pizza med Tim och Maria och sedan lite fest med Malin och hennes grabbar. Kvällen segnade av och flöt ut men trots det avslutades denna mysiga kväll på Världens Bar och det slår ju sällan fel!

Söndagen betydde jobb för Jon så jag, T & M åkte till Kolmården för att sätta betyg på Jons safariguideinsattser. Det blev 5/5 lätt! Vi lunchade medtagna mackor med kaffe och sedan gick vi runt en sväng i parken och kikade. Nykommlingen var skogshunden, en söt liten krabat som såg ut som en blandning mellan en räv och en björn.

Bilderna från dagen hamnade kvar hemma i Norrköping men kanske kan Jon eller Maria uppdatera med några fina bilder?!

Kvällsmaten bestod av köpta plättar och mjölk. Enmansmat när den är som bäst.

Sov gott allesammans.
/lois

Fred å Kärlek

Jag tänkte att det vore nyttigt för mig att se tillbaka på festivalhelgen som var.

Torsdag
Evas kompis Malin och hennes systerdotter Jenny entrar portarna till Villa Humlebacken. Vi äter en avokadopasta och dricker champagne, bland annat. Vi fyller en fjortisflaska med vin och fruktsoda och sätter oss på bussen in mot Borlänge. På bussen fnissas det hysteriskt, vi är så pepp så att vi nästan går sönder. Jag träffar Elin och Ylva, två småtjejer men som i mina ögon idag ser äldre och mognare ut än mig. Jag tjatar på Ylva att hon ska bli fotomodell, gosh, vilket ansikte!

Festivalarmbanden hämtas ut och vi beger oss till Hives. Jag drar med mig 16åriga Jenny och ser henne som min syster som måste lära sig hur festivalandet går till. Vi klämmer oss fram och hoppar till några låtar men klena som vi är orkar vi inte och beger oss till s2 istället. Där möter vi damerna och jag dansar hejdlöst till ett litet emoband. Jag och två andra.

Jag och J springer för att se slutet av Martha Wainwright och jag bedömmer att jag gjorde fel i att lyssna på ett okänt emoband istället för att på en gång ha kutat till älskade Martha. Lite folk men herregud vilken karisma. Vi ler.

Efter Martha äter de andra medan jag får två sushiavokado gratis efter att ha tjatat att "jag veeet att det finns en toalett där innanför". Grabben tyckte väl synd om mig och bjöd därför på mina två bitar. Det var liksom mitt godis. Under den här tiden spelar festivalens största dragplåster, Manu Chau. Vi missar hela konserten. På vägen till Mando stannar vi till på Ceasars, där träffar jag Tomas och vi tar en öl. I öltältet träffar jag Anders och en annan Tomas, allt är galet och jag fasar för den dagen Anders bestämmer sig för att lägga upp alla mina egobilder på ansiktsboken.

Efter Mando är det Saharatjejerna men de var inte särskilt bra. Jag begav mig till bussen mot Falun och mötte upp resterande tjejer. Hemma igen vid 04.00 blev det nattbuffé beståendes av pizza, pasta och chips.


Fredag
Jag tror att jag masade mig upp vid 11 och gick ner och åt frukost. Alla såg förskräckliga ut men jag och Eva förhöjde snabbt stämningen genom att inhandla oss alla en varsin partymask och sugrör med frukter på. Eva körde bil till Borlänge och vi checkade in på Scandic. Malin kände Bobba i Hellacopters och tro mig, Bobba är en bjässe! Nicke är pytteliten. Och ja, Kennys hår är förjävligt äckligt. Vi möter Sugarplum Fairy i dörren och Jenny vill ha deras autografer efter att jag har förklarat vilka det var. Öh, nejtack.

Vi käkar sjukt goda hamburgare på Sibyllas och sen börjar festen. Det är tvång på att man måste bära sin mask men min gick sönder hela tiden. Jag stämmer upp med Myra med tillhörande vänner i ett garage. Efter ett tag sällskapar även Issie festen. Här bör tilläggas att hon snäll som hon är tagit med sig både madrass, kudde och lakan för att jag ska slippa ta mig till Falun senare på kvällen. Guld värt!

Första bandet blev egentligen Stefan Sundström men det var tidigare på kvällen. Jag såg två låtar med Sex Pistols bara för att kunna säga att jag har sett dem. Jag gick vidare till det gulliga popbandet Billie the Vision and the Dancers istället. Där fick man skratta och dansa och jag blev genast sugen på en öl. Ölen intogs tillsammans med Eva och sen gick vi till hotellet och hängde lite. Som märks så blev det inte särskilt mycket musik denna kväll. Men jag hann i alla fall se på Waterboys med Emma och Samuel och sen dansa rumpan av mig till Looptroop innan kvällen var över. Jag är skyldig Samuel tjugo spänn kom jag på nu för jag hade inga kontanter på mig när magen började kurra sådär vid 02.30tiden. Festivalens bästa mat = nygjorda strips med ostsås!

Sovplatsen hemma hos Issies och Myras kompis Tebe var färdiggjord när jag kom. Jag blev gladast.

Lördag
Jag vaknade relativt utvilad och pigg och såg att något rött och ruffsigt rörde på sig uppe i bäddsoffan. Issie var också vaken. Vi gick till Ica och köpte världens lyxfrukost innehållandes bland annat blåbärsyoghurt, apelsin, russinbröd, räkost, avokado och keso.

Efter ett tag mötte jag upp tjejerna och vi gick och åt mat. (Tydligen åt vi rätt mycket.) Jag åt en asdyr kebabtallrik.

Tröttheten hann ikapp mig och jag lånade Evas säng på hotellet och slumrade lite. Vaknade helt varm och mosig men skyndade iväg till lördagens första spelning: Elias & The Wizzkids. De gjorde som vanligt en bra spelning även om jag egentligen kände mig lite för seg för att stå i spöregn och klappa i takt. 

Stämde träff med Issie borta vid det lilla festgaraget och tog kvällens enda bilder. Hoppas på att jag ska ta mig ner till Älmhult och hälsa på senare i sommar. Då ska det partajas, fotograferas och pratas!

Jag missade tyvärr Britta Perssons spelning eftersom jag var tvungen att välja. Jag valde Kleerup eftersom mina kropp än en gång ville dansa hellre än att stå och lyssna på smäktande vacker pop. Jag fick stå i VIPinhägnaden som liknade en liten fårhage med öl i, jag slapp trängas i alla fall. Malin och Jenny var med och Malin höll med mig om att det kan ha varit den bästa spelningen på festivalen. Efter Kleerup var det meningen att jag skulle se Johnossi men min mobil dog och jag fick inte tag på några vänner. Ensammast i världen begav jag mig runt till olika ställen för att hitta någon men det var fördömt. Att inse vikten av mobiltelefon gjorde mig deppig och jag gick till mostern på hotellet. Hon tröstade mig och bjöd på en mosbricka med räksallad. Jag struntade i Håkan Hellström och glömde bort Tallest Man On Earth. Men jag var rätt nöjd ändå.

/Louise

Tidsfördrivet

Inget mästerverk direkt men ett litet tidsfördriv. Lånade Claes ritplatta på jobbet och lekte lite. Längtar tills jag får råd att köpa en egen i höst.



Imorgon blir det Falun igen och lite festival! Möt mig där.
/Lo

Guldkornen

Jag vet att jag tjatar på att man bör skriva nåt mer än bara de vardagliga uppdateringarna i livet men det är svårt att dela med sig av en tanke som man har gått och grubblat på länge, komma på ett eget ordspråk eller framföra ett filosofiskt perspektiv på någonting. Själv finner jag det oerhört svårt att just nu skriva någonting annat än just vad min dag har handlat om. Så därför skiter jag i mina egna uppmaningar och berättar lite istället.

Vi hade avdelningsdag på jobbet idag. Den skulle innebära god mat, roligheter, utvärdering och överenskommelser av nya mål för avdelningen. Lunch intogs på det anrika Rosendals Trädgårdar beståendes av en fräsch sallad med fetaost och oliver. Efterrätt blev kaffe och morotskaka. Mätta och belåtna tog vi den sköna promenaden till Gröna Lund där det bjöds på 5-kamp och några åkturer. Jag kom tvåa på femkampen efter ett surt avslut. Jag körde radiobil, åkte bergochdalbana och gick in i Spökhuset. Det sistnämnda gör jag nog aldrig om. Här kan man knappast tala om en skräckblandad förtjusning. Jag var vettskrämd. Jag förstår att det är lätt att hetsa varandra men min puls var närmare 200, jag skrattade en del men grät också. Det är så fruktansvärt äckligt med riktiga utklädda människor med blod och långa naglar som springer efter en i ett nästan totalt mörker. I och med att jag skrek blev allting bara värre, jag ville tillslut bara därifrån. Hujedamej. inte riktigt min grej även om jag är glad att jag gick in. Det kändes som om jag fick rensa ut en del i och med allt adrenalin som irrade runt i mig i de cirka 10 långa minutrarna.

Den lyxigaste middagen jag någonsin har ätit åt vi på Villa Källhagen. Det är inte dåligt vad jag får vara med om alltså! Eftersom min lilla mage hellre ville ha efterrätt än förrätt hoppade jag när det dukades in vit sparrismousse på laxpaté och liknande läckerheter. Istället fastnade mina smaklökar på en fjällröding på skaldjursbädd med färskpotatis och pepparrotskräm-nånting. Till det serverades ett 500kronorsvin. Helt vansinnigt. Och helt fantastiskt gott. Efterätten lät inte så värst flådig med någon slags rabarberpanacotta men in kommer ett helt litet konstverk! Alltså det måste ha tagit en hel dag att förbereda det som kan vara det godaste jag har ätit någonsin. Jag kommer helt enkelt inte ge mig på att beskriva den eftersom jag nog blev fullkomligt förblindad av smakkombinationerna. Syrligt och sött med kallt och mjukt, krispigt och fluffigt.

(Nu ringde just Jon och jag kom av mig i mina utsvävningar.) Känns tråkigt att han ska vara ensam hemma i Norrköping medan jag sitter helt ensam i Stockholm. Imorgon ska jag i alla fall försöka cykla ut till jobbet så vi får se hur det går.

Ta hand om er alla!
/Louise


Nattblogg.

Liksom Jon har skrivit här nedan så har det varit en fin helg. Mycket mys, god mat och lite fest. Det gäller att utnyttja de lediga timmarna nu, göra något bra och betydelsefullt av dem. Jag gick till exempel en fotopromenad med Hanna ikväll. Stockholm är fint på sommaren och husen här på söder kan vara otroligt vackra i ljusen från gatlyktorna. Favoritstället hittills är Blecktornsgatan och området runtikring där. Det är som en liten stad inne i staden med gatlyktor, trädgårdar och parkbänkar. Bilderna får ni se senare för tydligen kan inte mosters dator importera .rawformat... 

Nu är det dags för en liten macka innan jag somnar, natti natti,

/Louise

Att känna sig utanför sig själv

Andra dagen på fotograferingen av julkatalogen. Vi håller till på en gård vid Solna ungefär. Det är inte direkt stressigt att leka assistent men det blir mycket att bära och mycket spring. Antar att både min rygg, mina fötter och mina armar kommer ha en fin träningsvärk i morgon. 

Förutom springa och bära fick jag även vara modell. Och det kändes inte alls bra. Hade jag fått stå modell igår hade det blivit så mycket mer "jag". Lockigt hår, myskläder i stickat och trikå. Idag skulle jag istället vara stram och vacker, inte direkt mina starkaste sidor alltså. Det började med att sminkösen dissade mitt hår totalt. Jag vet att det är slitet och hemmaklippt men det är okej med mig. Hon tipsade om leave-in-balsam och grejer. Jag rodnade och lovade att snällt köpa det för att rädda mitt hår. Därefter frågade hon om jag biter på naglarna. Jag nickade. Hon frågade också om jag hade nopprat bort ytterdelen av mina ögonbryn men jag förklarade att det alltid har sett ut så. Jag tror inte att hon trodde mig.

Nåväl, lite lätt förödmjukad som jag var gick jag och skulle prova klänningen.

Knallrosa.

Nej, jag har aldrig i hela mitt liv haft rosa, det ligger så långt borta från mig själv som man kan komma. Det är en fin färg men jag får ont i huvudet av att se den på mig själv. Rosa alltså. Och stram, platt håruppsättning, fotad i profil. Kan man ta fram fler komplex hos mig på samma gång?

Bilden blev bra sa de. Jag får lita på det, då kommer allt att kännas lite bättre.

Lång dag, gårdagens kalla pizza och en folköl. Nu: varm dusch och sen krypa ner i sängen med en bok.

/louise

Specifikation

Okej, nu är det bättre. Alla kan vi väl ha motgångar ibland. 

Har smörjt in mig med brun-utan-sol för att inte sätta skräck i stockholmarna. Mina ben är hiskeligt vita, lite blåaktiga nästan med miljontals bett som jag fick ute i skärgården. Inte en trevlig syn alltså.

Jag tänkte specificera mina arbetsuppgifter lite eftersom jag förstår att alla är så nyfikna! Idag har jag mest suttit framför datorn hela dagen. Har gjort en inbjudan, några små webbannonser och fixat en slags översikt för höstens annonser. Alltså lite diverse datagrejsimojs. Det är rätt kul även om man får fråga mycket och känna sig lite dum ibland. Hursomhelst så tror jag att det kommer bli ett roligt sommarjobb och förhoppningsvis kommer jag att lära mig mycket.

Nästa vecka ska jag hjälpa till med plåtningen av den lilla julkatalogen. Ska även få modella lite, hihi, det ska bli spännande även om jag inte direkt är nån rookie längre. Jag menar, kolla in dessa:


Foto: Mats Widén

De ligger uppe på deras hemsida men snart kommer katalogerna ut också. 

Nu är det spikat att det blir lite födelsedagsfest på lördag. Kom, kom alla mina vänner och gör mig glad.

/Louise

Pepp/depp

Ena stunden skitglad, andra stunden ledsen i ögat. Jag förstår ingenting. Känslor, både bra och dåliga i kombination med att sitta ensam i en pluttig lägenhet gjorde så att jag svämmade över. Vad är det som händer? Och folk går och gifter sig och allt. Jag känner mig osäker men vet inte på vad.

/louise

Sommarjobbet

Första riktiga dagen på sommarjobbet har förflutit... Det var kul att vara tillbaka och träffa alla. Fick pilla med lite småjobb men det var helt okej. Promenerade hem, det tog lite drygt 40 minuter. Frågan är om jag kommer orka gå den biten varje dag, måste nog få hit cykeln. 

Nu sitter jag här framför Evas lilla dator. Har lagat en jättegod köttfärssås men det är tråkigt att äta själv. Har ingen att leka med idag. Blir kanske till att börja på en bok. Lär nog bli mycket sånt i sommar kan jag tänka mig.

Ser fram emot helgen, då även jag kommer att intåga Falun. Kanhända blir det lite jordgubbstårta, kanhända blir det lite partaj. Vi får se. 

Hälsa på mig i Stockholm i sommar!
/Louise

Bakom kulisserna...

I början av veckan hjälpte jag till inför Gudrun Sjödéns pressvisning. Den var ute vid fjärilshuset i Haga, i ett stort växthus. Det var sjukt kul att få vara med och bygga upp allt - från inget till överflöd av inredning, växter och annat. Det fullkomligt sprakade av färger från den kommande hemmakollektionen. Själva kläderna gick mest i svart, grått och dovt rött och blått, alltså riktigt höstigt och murrigt.

Och ikväll bär det av igen. Ska vara med på en fotografering av lite vinterkläder ute i Stockholms skärgård i helgen. Vara assistent och fixa lite hit och dit. Det ska också bli skitkul och spännande. Vi ska bo i små stugor så jag hoppas verkligen att det blir fint väder!

Nu ska jag gå och köpa lite mat på Spicy Hot åt mig och Jon.

Bjuder på några bilder från visningen:




Önskar alla en trevlig helg!
/Lois

Nick Cave och busfröna i mitt hjärta

Gårdagen var milt talat helt fantastisk. Det kanske inte var den bästa konsert jag har sett rent musikaliskt men det var helt klart den mest känslosamma, hjärtklappande, tårdrypande och euforiska konsert jag nånsin har varit på. 

På Globen Annexet i Stockholm var det tidigt väldigt mycket folk. Blandade åldrar, blandade klädstilar. Jag och Jon placerade oss i baren för att intaga var sitt glas medan spänningen i min mage bara växte och växte. "Jag kommer att få se min största idol, jag kommer att se honom! Höra honom! På riktigt!", var vad jag sa till mig själv gång på gång. Så det var inte konstigt att tårarna kom när den långa och taniga mustaschmannen entrade scenen. Det syns tydligt att det är Nick Cave som är frontmannen, han är nämligen den enda som säger något emellan låtarna, dansar,  flirtar med publiken och svänger med mikrofonstativet. Jag bara log mest hela tiden.

Så för att säga något om själva konserten, bäst var låtarna Papa won't leave you Henry och Stagger Lee. Från den senaste plattan spelades de flesta av låtarna och alla lät jäkligt bra, favoriten More News From Nowhere förstördes dock lite av den djupt brölande basen. Sämst var enligt mig klassikern Red Right Hand. Jag tycker att det kändes att de har spelat den alldeles för många gånger. Melodin hänger inte längre ihop, de berömda klockslagen är 2 och inte längre 3, allt som är bra med låten försvann i allas egna versioner och utsvävningar. 

Roligt att även min inte lika inlyssnade Jon gillade konserten, att det inte bara var supernörden som tyckte att det lät sjukt bra.

Hoppas få se Nick Caves andra band Grinderman på Way Out West i sommar nu också, det vore lite lyxigt att få se honom två gånger under samma år.

Puss från Louise

Spontanfest

Igår lurade Emese och Pauline ut mig på festligheter. Förfest hos My i klassen, en snabb mellanfest och uppfräschning hos Emese och sen Norrköpings egna kårhus. Det är något med kårhus som jag egentligen inte gillar men det var helt okej igår. Glada människor och tafflig musik, som dock duger att dansa till.

Jag var poppigast på stället med vit skjorta, slips, slipover och rosett i håret. Tyvärr missade kameran mig iförd den outfiten.




Kul med spontanfest!
Nu: ett avsnitt av L-word, chips, dipp och cola.
/Louise

Boosting av självförtroende

Bland det roligaste som finns är att känna att man har lärt sig något och att man kan ha stor nytta utav det. Under våren har vi läst en retorikkurs där vi flera gånger har fått öva att prata inför en grupp. Om ni känner mig så vet ni att jag tycker sånt där är skitläskigt. Jag blir alltid nervös och ja, vissa säger att man ska vara det men det har inte känts bra att inte alls kunna sova eller äta innan "man ska upp på scenen". Hursomhelst, trots kallsvett, blackouter, röda kinder och talfel så har det känts sjukt skönt att ta sig igenom en redovisning, ett tal eller vad det rör sig om. I och med att man har klarat av det så har man växt en bit har det känts som. Och klyschan "övning ger färdighet" är ju inte en klyscha för inget.

Idag har jag alltså insett att jag har blivit bättre. Mer säker på mig själv dessutom, kanske lite stadigare på rösten och kanske har jag tagit mer ögonkontakt. Som avslutning på redovisningen fick man feedback (som även var ämnet för dagen) och precis som vår slutsats var kan man enkelt konstatera att en bra feedback = bra prestation.

Tack vare denna feedback vet jag nu vad jag kan göra ännu bättre. Hallelujah!

/Louise

bob louise

Har återupptäckt ett gammalt kärt band, Bob Hund.
Men jag lyssnar bara på det i smyg eftersom det inte uppskattas av alla. Jag tycker i alla fall att de är väldigt mysiga och somriga. Vill ligga på en gräsplätt med saft och Bob Hund i en bandare.

/Louise

Fotboll och de.

Idag cyklade jag, Tim och Maria ut till Hageby för att titta på när Jon spelade fotboll. Den skäggige nummer femton skötte sig bra på backlinjen och nickade bort många bollar. Kaffetermosen var med och jag köpte chokladbollar. Synd bara på det molniga och råa vädret.

Nu sitter pojkarna och tittar på mer fotboll (suck). Jag har precis färgat håret, igen.. det där flammiga karamellfärgsröda kändes inte alls rätt. Nu är jag brunhårig igen, som på bilden till vänster där ungefär. Tråkigt men tryggt.

Ser fram emot kvällskanten då vi ska till Eva och Michal på middag. Kommer säkert bli jättemysigt!

Ha en fin lördagskväll alla!
/Lois

Bilderna

Jon var som sagt fotograf. Bilderna får tala för sig själva.








Ett lyckat Valborgsfirande, trots utebliven brasskådning!
/ Jon & Louise

Un, deux, trois.

1. Jag har färgat håret. I fredags hände detta och det resulterade i katastrof, tyckte jag då i alla fall. Nu har jag börjat vänja mig och toningen har redan börjat släppa lite. Det ser mycket bättre ut på bild än i verkligheten men här är jag i alla fall:



2. Igår gjorde vi lite spontansushi. Himla gott som vanligt. Fyllningen blev klassikern med lax, gurka och avokado. Som en nykomling kom dock rädisan och satte lite extra piff. För första gången i världshistorien provade vi även att rulla makirullen med riset utåt. Jon var en hejare och visade vart skåpet skulle stå, till och med sesamfröna kom med!



3. Senare samma kväll föreslog Maria den eminenta idén att vi skulle gå ut till någon solig servering och ta ett glas vin. Det var dock lättare sagt än gjort. Solen var påväg ned bakom takåsarna och uteserveringarna kryllade inte direkt. Efter en liten promenad bestämde vi oss för att slå oss ned på Världens Bar. Inget sofistikerat men mysigt ändå. Maria tog ett glas vitt och jag beställde en öl. Senare kom också Emese och Pauline och gjorde oss sällskap. Vi bestämde att det skulle bli många grillkvällar i vår. Det ser vi fram emot!


Helgen som varit.

En överlag lyckad helg måste jag säga. Innehållandes både festligheter, jobb och utvilning.

Lördagens fest med tema 60-tal blev otroligt lyckad. Efter att ha jobbar över på Kolis stressade vi i oss mat och svirade om. Tjusiga som få kilade vi iväg till tåget mot Linköping. På perrongen möttes vi av två stiliga kreationer vid namn Malin och Micke som även de skulle till festen. Vi gjorde sällskap.

På festen fanns diverse lustiga och snygga outfits, brownies med en hemlig ingridiens och bra musik. i dörren möttes vi av Tim som hade slurpat en drink som inte gick av för hackor hemma hos Linnéa. Vinboxen langades upp på bordet och kvällen hade börjat. Hela kvällen flöt på med prat, dans och sång. Tråkigt nog missade vi sista tåget hem, som för övrigt gick kl 01.30... för att citera Jon; "Jävla Östgötatrafiken. Hur kan sista tåget mellan två stora städer sluta gå halv 2 en lördagskväll?" Vi ställde alla oss den frågan medan vi pallrade oss in mot stan igen. Mötte upp Linnéa, käkade på Burger King och begav oss hem till Linnéa som generöst bjöd på sängplatser. Tack!

Söndagen förflöt i en dimma, men framåt kvällningen vankades det kanelbullar och kaffe hemma hos Tim och Maria. Helgen kunde inte ha avslutats bättre.

/Louise

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0