nordantill

Pink Floyds pianist och organist Rick Wright dog igår "after a short struggle with cancer". Det var helt overkligt när jag först såg det på Aftonbladets hemsida. 65 år är väl ingen ålder heller! Och det är så konstigt för han verkade må så bra bara för ett litet tag sedan, när han turnerade med Gilmour..

Pink Floyd var mitt första riktiga band som jag verkligen älskade över allting annat. Det var dem som öppnade dörren för den "riktiga" musiken för mig. Jag var väl ungefär 12 år gammal och pappa spelade liveskivan Pulse och Division Bell för mig. Jag hade aldrig aldrig aldrig någonsin hört något liknande. Det var milsvida bättre än ALL annan musik jag hade hört innan dess. Det var sjukt häftigt. Det var Pink Floyd som fick mig att börja leta upp annan musik från 70-talet (vilket gav mig Genesis, som tillsammans med Floyd är mina två absoluta favoriter genom tiderna). Det var Pink Floyd som fick mig att börja gå på konserter. Det var Pink Floyd som fick mig att spela gitarr, att sjunga, prova på pianot.

Jag har hört alla skivor, alla singlar, B-sidor, har över 20 bootlegs, sett massor av dokumentärer, gått på P-Floyd säkert 6 gånger, sett Roger Waters i Globen.. De har betytt otroligt mycket för mig och min musik. Därför känns det på något sätt som om jag nästan kände Rick. Även om jag säkert aldrig ens varit inom en radie av 100 mil om honom, så har han alltid haft en plats i mitt liv. I över 10 år nu. Det känns fortfarande konstigt att han inte finns mer. Även fast jag aldrig sagt ett ord till karln.

Jag tror ändå han fick ett bra slut på livet. Han behövde inte leva med cancern i flera år. Det fick fort. Han sa i intervjuer efter den senaste och sista turnén med Gilmour att det "was the most pleasant tour in my entire life". Så himla skönt att han fick ett lugnt och lyckligt slut på sitt liv, efter all mobbning av Waters och depressioner under 80-talet. Jag tror faktiskt han levde sitt drömliv från 1990 och framåt.

So long Rick! Jag SKA lära mig The Great Gig in the Sky någongång, jag lovar!

Lyssna på det här, är det inte hur fint som helst? Violent Sequence heter den, en demoversion av låten Us and Them av Rick Wright. En låt som senare skulle hamna på The Dark Side of the Moon.

/Tim