...vad jag tyckte
Jag förstår att ni alla har väntat med spänning på mitt utlåtande om sex and the city filmen, och vad tyckte jag då?
När trailersarna rullade igång frågade jag mig varför jag inte varit på bio på så länge, det är ju hur kul som helst och kände nästan att jag kunde drista mig att säga "det är ju faktiskt värt pengarna att se på film på bio ibland". MEN jag hade glömt en viktig detalj - övriga biobesökare. Det är inte så att jag ogillar människor överlag, dock klarar jag inte av när andras upplevelser av en film tar över och förstör min upplevelse.
Jag kan ju fortsätta med att påminna om att det här är min favoritserie NÅGONSIN alla kategorier, det är min serie, mina tjejer. Att då dela upplevelsen med en fullsatt biosalong med fnissande fjortisar och mammor blev lite jobbigt. Flera scener förstördes totalt när folk skrattade på helt fel ställen, allvarliga scener (ja det fanns sådana) som avbröts av att nån asgarvar eller fnittrar frenetiskt, GAH!
En annan grej som jag inte gillar med filmer är den smöriga emotional filmmusiken, alltså inte låtarna som är med utan de sliskiga stråkar som magiskt dyker upp i bakgrunden på biofilmer när någon typ av känsla ska beskivas, musik som inte finns med i serien men som utarbetats nu när man gjort en film av konceptet. Uppskattades inte av mig och gjorde att viss dialog upplevdes som "lite för mycket" just pågrund av musiken, något som aldrig varit ett problem i serien.
okej det var det negativa, i övrigt log jag lyckligt filmen igenom!
/ maria
När trailersarna rullade igång frågade jag mig varför jag inte varit på bio på så länge, det är ju hur kul som helst och kände nästan att jag kunde drista mig att säga "det är ju faktiskt värt pengarna att se på film på bio ibland". MEN jag hade glömt en viktig detalj - övriga biobesökare. Det är inte så att jag ogillar människor överlag, dock klarar jag inte av när andras upplevelser av en film tar över och förstör min upplevelse.
Jag kan ju fortsätta med att påminna om att det här är min favoritserie NÅGONSIN alla kategorier, det är min serie, mina tjejer. Att då dela upplevelsen med en fullsatt biosalong med fnissande fjortisar och mammor blev lite jobbigt. Flera scener förstördes totalt när folk skrattade på helt fel ställen, allvarliga scener (ja det fanns sådana) som avbröts av att nån asgarvar eller fnittrar frenetiskt, GAH!
En annan grej som jag inte gillar med filmer är den smöriga emotional filmmusiken, alltså inte låtarna som är med utan de sliskiga stråkar som magiskt dyker upp i bakgrunden på biofilmer när någon typ av känsla ska beskivas, musik som inte finns med i serien men som utarbetats nu när man gjort en film av konceptet. Uppskattades inte av mig och gjorde att viss dialog upplevdes som "lite för mycket" just pågrund av musiken, något som aldrig varit ett problem i serien.
okej det var det negativa, i övrigt log jag lyckligt filmen igenom!
/ maria
Kommentarer
Trackback
