Guldkornen
Jag vet att jag tjatar på att man bör skriva nåt mer än bara de vardagliga uppdateringarna i livet men det är svårt att dela med sig av en tanke som man har gått och grubblat på länge, komma på ett eget ordspråk eller framföra ett filosofiskt perspektiv på någonting. Själv finner jag det oerhört svårt att just nu skriva någonting annat än just vad min dag har handlat om. Så därför skiter jag i mina egna uppmaningar och berättar lite istället.
Vi hade avdelningsdag på jobbet idag. Den skulle innebära god mat, roligheter, utvärdering och överenskommelser av nya mål för avdelningen. Lunch intogs på det anrika Rosendals Trädgårdar beståendes av en fräsch sallad med fetaost och oliver. Efterrätt blev kaffe och morotskaka. Mätta och belåtna tog vi den sköna promenaden till Gröna Lund där det bjöds på 5-kamp och några åkturer. Jag kom tvåa på femkampen efter ett surt avslut. Jag körde radiobil, åkte bergochdalbana och gick in i Spökhuset. Det sistnämnda gör jag nog aldrig om. Här kan man knappast tala om en skräckblandad förtjusning. Jag var vettskrämd. Jag förstår att det är lätt att hetsa varandra men min puls var närmare 200, jag skrattade en del men grät också. Det är så fruktansvärt äckligt med riktiga utklädda människor med blod och långa naglar som springer efter en i ett nästan totalt mörker. I och med att jag skrek blev allting bara värre, jag ville tillslut bara därifrån. Hujedamej. inte riktigt min grej även om jag är glad att jag gick in. Det kändes som om jag fick rensa ut en del i och med allt adrenalin som irrade runt i mig i de cirka 10 långa minutrarna.
Den lyxigaste middagen jag någonsin har ätit åt vi på Villa Källhagen. Det är inte dåligt vad jag får vara med om alltså! Eftersom min lilla mage hellre ville ha efterrätt än förrätt hoppade jag när det dukades in vit sparrismousse på laxpaté och liknande läckerheter. Istället fastnade mina smaklökar på en fjällröding på skaldjursbädd med färskpotatis och pepparrotskräm-nånting. Till det serverades ett 500kronorsvin. Helt vansinnigt. Och helt fantastiskt gott. Efterätten lät inte så värst flådig med någon slags rabarberpanacotta men in kommer ett helt litet konstverk! Alltså det måste ha tagit en hel dag att förbereda det som kan vara det godaste jag har ätit någonsin. Jag kommer helt enkelt inte ge mig på att beskriva den eftersom jag nog blev fullkomligt förblindad av smakkombinationerna. Syrligt och sött med kallt och mjukt, krispigt och fluffigt.
(Nu ringde just Jon och jag kom av mig i mina utsvävningar.) Känns tråkigt att han ska vara ensam hemma i Norrköping medan jag sitter helt ensam i Stockholm. Imorgon ska jag i alla fall försöka cykla ut till jobbet så vi får se hur det går.
Ta hand om er alla!
/Louise
Kommentarer
Postat av: Lottie
Man blir ju väldigt avundsjuk, det t.o.m. vattnas en del i min mun. Fortsätt så.
Trackback
